Fotograf Peter P. Lundh och hans ateljéer

En stor del av de vykort som finns från Kullen är utgivna av fotografen Peter P. Lundh (1865–1943) som var mycket produktiv.

Fotograf Lundh hade flera ateljéer för fotografering men sålde också vykort, alpstavar, kartor och andra turistföremål. Flera av ateljéerna har förstås även förevigats på vykort utgivna av Lundh.

Ateljén i Skättekärr

Peter P. Lundh föddes 1865 i byn Skättekärr, strax öster om Nyhamnsläge, av Botilla Månsdotter och hans namne sjökapenen Peter Lundh. P:et i Peter P. Lundh var en förkortning av Petersson, efter pappans namn. Flera fotografier av familjen finns att se i Caroline Ranbys bok (se Litteratur sist i inlägget).

Lundhs första ateljé fanns i hemmabyn Skättekärr. Enligt de flesta källor öppnade ateljén 1886, då Lundh endast var 21 år. Men det förekommer uppgifter om att ateljén öppnade redan 1885, bland annat i Lundhs egna reklamannonser en bit in på 1900-talet (se längre ner i inlägget).

För en sjökaptens son var det naturligt att ge sig ut på haven och Lundh seglade som 17-åring bl.a. till Brasilien. Ganska snart kom han dock över på den fotografiska banan. Lundh fick inledningsvis sin fotografiska utbildning hos pionjärfotografen Rudolf Pettersson i Höganäs. Utbildningen fortsatte sedan i Odense, på fotografiska högskolan i Salzburg och slutligen i Paris. Han gjorde även flera studieresor till olika europeiska städer (Caroline Ranby, 2013).

Enligt en annons från 1891 i Höganäs tidning kunde man få sitt portträtt taget i en ateljé med ”smakfulla dekorationer”. Lundh hade vid denna tid återkommit från en utlandsvistelse.

Ännu en annons för ateljén i Skättekärr från 1891.

Lundh sålde redan under sent 1880-tal s.k. ”Vyer från Kullen”. Det var fotografier med turistmotiv uppsatta på kartong. Sådana fotografier utan någon adressida är inte vykort, eftersom kortet inte var tänkt att skickas med posten. De brukar kallas för stora ateljékort. Det förekom självklart att ”vyerna” postades i ett kuvert med en hälsning. De vykort som fanns i slutet av 1880-talet och tidigt 1890-tal var litografiska tryck av t.ex. akvareller. Vykort med fotografier kom i huvudsak kring sekelskiftet.

I Öresundsposten juni 1889 uppmärksammar skribenten vyerna som kan ”tillhandahållas turisten för ett billigt pris”.

De flesta av Lundhs ”Vyer från Kullen” visade olika klippformationer på Kullaberg. De tidiga turisterna drogs till Kullen av den vackra naturen. Här nedan ses ett exempel från ateljén i Skättekärr.

Det förekom förstås även andra mer spännande motiv. Nedan ses en vy över herrgården Kockenhus. Även det ett ateljékort från ateljén i Skättekärr.

Nedan ses baksidan till ett ”Vyer från Kullen”-ateljékort från ateljén i Skättekärr.

Ateljén i Höganäs

I januari 1892 köper Lundh ett hus av byggmästare A. Olsson, vilket anges dagen efter i Höganäs tidning.

Den 13 juni 1892 är det så dags för Lundh att flytta verksamheten till ateljén i Höganäs. Öppnandet av den nya ateljén verkar enligt samtida källor innebära att ateljén i Skättekärr stängs. De fotografier och ”Vyer från Kullen” som anges vara från ateljén i Skättekärr bör därmed vara från före juni 1892, men detta behöver utredas vidare för att kunna fastställas med säkerhet.

Ateljén i Höganäs låg på Bruksgatan 18, vid järnvägsstationen Höganäs nedre. Huset finns fortfarande kvar.

Från stationen kom turister som både var intresserade av att ta ett fotografi och av att köpa vykort. Läget var därmed perfekt för att fånga in kunder. Järnvägen Åstorp–Höganäs övre invigdes 1895. Exakt när stationen vid Höganäs nedre togs i bruk är något oklart (se avsnittet om järnvägen i Henrik Ranby, 2020).

Enligt annonsen nedan i Höganäs tidning erbjöd ateljéns läge ”det bästa ljus och är försedd med nutidens bästa instrumenter” och det erbjöds även ett stort lager av sådana ”Vyer från Kullen”-ateljékort som beskrivs ovan.

Nedan ses baksidan av ett ”Vyer från Kullen”-ateljékort från de första åren vid ateljén i Höganäs. Lundh hade då ännu inte utnämnts till hovfotograf, vilket senare angavs på korten.

I Höganäs tidning ges 1892 svallande recensioner om ateljén med ”ytterst smakfulla mottagningsrum med dekorationer och draperingar”.

Fotografiet nedan är en tidig bild av ateljén. I förgrunden ses järnvägsspåret. Notera paret med cykel.

På huset till höger anges ”Peter P. Lundh. Etablissement för Photographi”. Senare ändrades texten på huset, för att bl.a. informera om att Lundh blivit hovfotograf. Till vänster syns den flygel där själva ateljén fanns, som beskrivs i tidningsartikeln ovan. På skylten på taket till flygeln står det ”Specialitet Emulsions Photographi i Kroppsstorlek” och ”Vyer från Kullen”.

Fotografiet nedan visar ungefär samma vy men från början av 1900-talet. Skylten på huset välkomnar till ”Lundh. Kongl. Hof-Fotograf. Sommaratelier i Mölle”. Lundh utnämndes till hovfotograf av Oscar II i slutet av 1894 (se Höganäs tidning den 15 november 1894).

Flygeln är sig lik men skylten på dess tak är ändrad till ”Vyer från Kullen”. Till höger ses Bruksgatan. Det andra huset till höger är Rydströmska huset.

Vykortet nedan är skickat 1901 så fotografiet är åtminstone så gammalt.

Senare börjar Lundh göra reklam även för sitt stora lager av vykort. År 1901 då denna annons publicerades hade Lundh ett eget vykortsförlag (se mer nedan under avsnittet om ateljén i Mölle).

År 1909 byggdes ateljén om. På vykortet nedan har flygeln till vänster fått en annan utformning och det görs reklam för försäljning av vykort. Troligen är vykortet från 1910-talets första år.

Huset som det ser ut juli 2024.

Ateljén i Mölle

I slutet av 1890-talet kom turismen i Mölle igång, även om det även innan dess varit en hel del besökare.

Redan under 1880-talet fanns en organiserad ångbåtstrafik till byn och mer oorganiserade veckoturer m.m. hade funnits betydligt längre. En dag i augusti 1901 gästades hamnen av inte mindre än fem ångbåtar (Magnusson & Täckström, 2019, s. 226).

Fler långväga gäster kom efter att järnvägen till Höganäs invigts 1895. Från järnvägsstationen gick det droskor till både Mölle och Arild.

I maj 1910 invigdes järnvägen mellan Höganäs och Mölle (se https://kullensvykort.com/2024/04/23/vykort-fran-byggandet-och-oppnandet-av-hoganas-molle-jarnvag/).

I samband med detta ökade turistströmmarna avsevärt. Enligt en artikel i Höganäs tidning den 13 juni 1910 besöktes Mölle av 3 000 turister dagen före, varav 2 000 kommit med tåget och 1 000 med ångbåt (Larsson, 2011, s. 40).

Lundhs sommarateljé i Mölle invigdes 1894 och han var därmed tidigt ute. Ateljén låg strategiskt på vägen upp mot Kullaberg, precis nedanför Hotell Elfverson (invigt 1902) och praktiskt nära Hotell Mölleberg (invigt 1898) och Grand Hotell Ahlbäck (färdigställt 1909).

Ateljén var inte bara till för fotografering och försäljning av vykort, utan var också en turistaffär som sålde alpstavar, turistbroschyrer med kartor och mycket annat.

På baksidan av ateljén fanns en utomhusstudio för fotografering som t.ex. bergsklättrare. Fotografiet nedan visar en vanlig vy från sekelskiftet 1900. Många som hittar sådana här kort förundras av sina släktingars bravader. Men männen nedan har alltså inte klättrat upp för någon av Kullabergs toppar i tredelad kostym och finskor (vilket absolut förekom), utan befinner sig nära Lundhs ateljé.

På vykortet nedan som är taget från Hotell Elfverson ses Lundhs ateljé och turistaffär till höger. Bostadshuset till vänster hade resanderum till uthyrning. Vykortet är från 1902–1905.

Vykortet nedan visar ungefär samma vy. Lundh har målat taket på ateljén till höger med reklam för försäljning av kartor, vykort m.m. Reklamen syntes förstås väl från Hotell Elfverson. Bakom huset till vänster på detta foto har ett nytt turistmagasin byggts för försäljning av vykort och andra turistsouvenirer. På taket till den nya byggnaden står det ”Ansichtskarten”, dvs. vykort på tyska. Enligt Lundh var det Europas största vykortsutställning. I bakgrunden ses Grand Hotel Ahlbäck som färdigställdes 1909.

På vykortet nedan ses ateljén till vänster. Till höger uteserveringen på Hotell Elfverson. Fotografiet är sannolikt taget vid samma tid som vykortet ovan.

På vykortet nedan från ca 1910 ses det nya turistmagasinet. Notera skylten till höger.

Ännu ett vykort på det nya turistmagasinet, med flera kunder utanför. Till vänster villan med resanderum.

Fotovykortet nedan visar en del av det nya turistmagasinet och villan. Vid kameran står Peter P. Lundh själv. Som framgår av skyltarna utanför villan gick det att hyra rum.

Att det gick att hyra in sig i villan framgår också av hälsningen på vykortet nedan från 1917. Bildsidan på vykortet är densamma som kortet ovanför det förra. I hälsningen anges bl.a. att ”Detta vyet är av själva affären, så bor vi i villan vid sidan”.

På detta fotografi ses turistmagasinet till höger och ateljén till vänster. På ateljén görs bland annat reklam för ”Gruppfotografier i grottan”.

Ett par på motorcykel har stannat upp. Till höger turistmagasinet och till vänster ateljén.

På fotografiet nedan som är taget mot Kullabergsvägen ses turistmagasinet till vänster och ateljén till höger.

På fotografiet nedan ses familjen Lundh i en taxi till eller på väg från ateljén i Mölle. Enligt Caroline Ranby bör fotografiet vara taget tidigast sommaren 1913 då äldste sonen Astor bär studentmössa.

Vi vänder oss åt andra hållet. På detta tidiga vykort ses Hotell Elfverson i bakgrunden och Lundhs ateljé i förgrunden. Eftersom vykortet är skickat januari 1903 och hotellet invigdes 1902 är vykortet tryckt det året.

Vykortet nedan visar också en vy mot hotellet. På paviljongtältet informeras om att det finns brevlåda och säljs alpstavar. Det anges också att ”Man spricht Deutsch”. Fram till första världskrigets utbrott juli 1914 var tyskar en stor turistgrupp. Det nya turistmagasinet är ännu inte byggt.

Lundh hade särskilda ”skrivhallar” för de turister som skulle skriva en hälsning på vykortet de nyss köpt. Förevigat på detta fotografi som publicerats i en av Lundhs turistbroschyrer utgiven 1922.

År 1915 byggde Lundh ytterligare en vykortsbutik vid femöringen i Mölle.

Reklamannonser för ateljén i Mölle

I ett tidigare inlägg beskrivs de turistbroschyrer som Lundh producerade och sålde i ateljén i Mölle, vilket är ett kapitel för sig (se https://kullensvykort.com/2024/07/19/gamla-turistbroschyrer-fran-kullen/).

I detta sammanhang är dock Lundhs reklamannonser särskilt intressanta. De två nedanstående annonserna kommer båda från ”Bilder från Kullen” som Lundh gav ut 1901.

I den första annonsen gör Lundh bland annat reklam för att ta ett fotografi på klipporna bredvid ateljén i Mölle, se fotografiet ovan på männen med vandringsstavar.

Nedan informeras bland annat om det stora urvalet av vykort. Och förstås utbudet av alpstavar i olika prisklasser för vandringen! Den orienteringskarta som nämns i annonsen finns avbildad i inlägget om turistbroschyrer.

I denna annons görs inte bara reklam för de vykort som Lundh säljer utan även för den fina trädgården som har fri entré.

En annons i AB Kullabergs skrift från 1915.

Lundhs tidiga vykortsutgivning

Efter att Lundh öppnat sommarateljén i Mölle 1894 och därutöver blivit hovfotograf i slutet av samma år ändrades baksidan av ateljékorten med ”Vyer från Kullen” för att informera om detta.

I slutet av 1890-talet kommer de första vykorten från Mölle, dvs. kort med adressida som var tänka att skickas direkt med posten utan kuvert. Vykortet nedan med Hotell Kullaberg och hamnen är poststämplat den 12 augusti 1898. Det är Peter P. Lundh som tagit fotografiet, men kortet är utgivet av Killbergs som tidigt gav ut flera vykort från Mölle (se https://kullensvykort.com/2024/04/02/de-tidigaste-vykorten-fran-molle/)

Under en övergångsperiod trycktes sedan vykort med texten ”Efter fot. av Kongl. Hoffotograf Lundh Mölle” i vänstermarginalen.

Omkring 1900 startade Lundh eget vykortsförlag, som sedermera hade en omfattande produktion. Vykortet nedan från Kullens fyr är skickat januari 1901 och tillhör Lundhs tidiga produktion.

Fotovykort från ateljén i Mölle

De flesta av de vykort som Lundh sålde var tryckta vykort från hans eget förlag (s.k. förlagsvykort). I synnerhet vykort med olika klippformationer från Kullaberg är mycket vanliga att hitta och upplagorna för vissa kort var i tusental. Men även t.ex. vykort från Ransvik, hamnen och de olika hotellen i Mölle var mycket populära.

Lundh producerade även s.k. fotovykort. Med det menas fotografiska vykort som produceras i mycket liten upplaga för ett särskilt tillfälle.

De mest kända fotovykorten är de som Lundh tog vid gemensamhetsbadet i Ransvik. Lundh kom till stranden runt lunch med sin kamera och det sorlande vimlet av svenska, tyska, danska och ett och annat övrigt språk tystade något medan badgästerna samlade sig för gruppfoto. Många av de här fotografierna blev ganska udda när män i hög hatt och kvinnor i långklänning och med vandringsstavar blandades med badanden i halvt genomskinliga kläder. I många fall var det fler som tittade på de badande, än som själva badade. I ett kommande inlägg ska jag återvända till dessa bilder.

På kvällen, i god tid före det att Köpenhamnsbåten avgick, blev det sedan kö utanför ateljén för att köpa ett vykort med ett gruppfoto som tagits på förmiddagen och där man själv var med. Att vykortet kunde köpas samma dag bidrog starkt till köpsuget. Självklart hade Lundh även brevlåda vid ateljén. Merparten av de kort som överlevt till våra dagar är dock oskrivna och i många fall köptes de nog mer som souvenirer.

I takt med att turismen växte blev fotovykorten lukrativa. Enligt en artikel i Höganäs tidning från 1910 antas Lundh snart vara miljonär då minst 10 gruppbilder med 50 gäster per bild tas per dag (se utdrag ur artikeln i Magnusson, 2009, s. 91). I början av 1910-talet kostade ett fotovykort hos Lundh 45–50 öre, vilket var rätt mycket. Ett vanligt vykort var billigare än så. Som jämförelse kunde en dansk turist åka ångbåt tur och retur till Mölle från Köpenhamn för 4 kronor.

Lundhs fotovykort från Ransvik är i mycket stor utsträckning från de första åren på 1910-talet, även om det finns fotografier av badande i Ransvik tillbaka till åtminstone 1907. År 1914 förbjöds fotografering av badande vid Ransvik vilket satte stopp för den verksamheten.

Många turister som kom till Mölle vid den här tiden åren före första världskriget var tyskar och danskar, vilket bidragit till att många av korten kommit ”på villovägar”. Även om Lundh producerade en stor mängd fotovykort är de därmed inte helt lätta att hitta, i synnerhet som skrivna och skickade.

Lundh fotograferade även bland annat grupper av människor som kom med ångbåt från Malmö och Köpenhamn. Principen var densamma. Fotografiet togs när båten kom in i hamnen och sedan kunde resenärerna köpa ett vykort med en gruppbild där de själva var med, innan båten gick hem. 

De här fotovykorten är ofta väldigt fina och tyvärr lite bortglömda i förhållande till Lundhs vykort från Ransvik. 

På vykortet nedan ses inkommande turister på S/S Hälsingborg, som började trafikera sträckan Köpenhamn–Mölle sommaren 1912.

Lundhs ”ensamrätt” till fotografering

I artiklar och litteratur om Lundh nämns ofta dennes avtal med baron Nils Gyllenstierna på Krapperup slott om fotograferingsrättigheter.

Krapperups fideikomiss ägde i princip all mark och alla fastigheter i Mölle, Brunnby, Arild och omkringliggande byar.

Nils Gyllenstierna ägde även privat fastigheten Kulla nr 1 som omfattade Kullagården och hela västra Kullaberg (inkl. Ransvik) samt fastigheten Bökebolet nr 1 som omfattade Skogsvaktarbostället och marken närmast entrén till Kullabergsområdet (Magnusson & Täckström, 2016, s. 37–39). Den mark som Gyllenstierna ägde privat på västra Kullaberg bedrevs i bolagsform och såldes 1914 till AB Kullabergs Natur, som också sålde fotografirättigheter.

Grunden för rättigheterna var att Gyllenstierna ansåg att han som markägare också hade rätt att bestämma över vem som fotograferade på marken. Detta var i sig inte något konstigt. Det såldes rättigheter för allt möjligt. Tillstånd till att sälja ”kolsyrade drycker, lemonad och sodavatten” på vägen upp till fyren kostade t.ex. 50 kronor (Påhlsson et al., s. 19).

Exakt när Lundh innehade fotografirättigheter och hur de var utformade är inte helt klart. Caroline Ranby skriver att Lundh hade ensamrätt till fotografering på klipporna och badplatserna (Caroline Ranby, 2013, s. 10). I en bok om Kullabergsbolaget nämns att Lundh ”under många år kring sekelskiftet 1900 hade ensamrätten att fotografera på berget” (Påhlsson et al., s. 19). Enligt Magnusson omfattade rättigheterna inte bara Ransvik och omkringliggande delar av Kullaberg utan även Mölle by (Magnusson, 2009, s. 87).

Utöver bilderna av ångbåtsresenärer i  Mölle hamn som nämns ovan tog Lundh bland annat gruppfotografier vid hotellen i Mölle (särskilt från Hotell Mölleberg finns det många sådana).

Även om Lundh betalade för rättigheter kan det även gällt andra fotografer. En ensamrätt skulle ju däremot i princip betyda att Lundh hade monopol på försäljningen av vykort från berget. Men så var inte fallet. Lundh hade tvärtom konkurrens från en mängd andra fotografer som bl.a. sålde naturbilder från Kullen för vykortsframställning. Chefsredaktören för Höganäs tidning uppmanade till och med lokalpatriotiskt ortsbefolkningen att köpa vykort från Lundh för att inte stödja inresta fotografer (Magnusson & Täckström, 2017, s. 72). I vilken utsträckning andra fotografer betalade för rättigheter har jag inte lyckats klarlägga.

Att Lundh hade ensamrätt för fotografering vid gemensamhetsbadet vid Ransvik under åtminstone några år är dock väl klarlagt. En anledning till detta var åtminstone delvis att det förekom en mängd amatörfotografer vid Ransvik. I en artikel i Höganäs tidning 1910 uppmärksammades det som ett problem och amatörfotografering kom sedermera att förbjudas. I samband med förbudet fick Lundh ensamrätt till fotografering och detta angavs på skyltar vid badet (se Henrik Ranby, 2017, samt fotografiet nedan).

Det fanns även därefter en viss kritik mot Lundhs badbilder. År 1913 chockhöjde Nils Gyllenstierna arvodet för rättigheterna från 200 kronor till 600 kronor och blev förvånad när Lundh villigt betalade (se vidare om diskussionerna i dagspressen i Magnusson, 2009, s. 91). Året därpå slöts inget nytt avtal för fotografier av badande vid Ransvik och inte heller den nya markägaren AB Kullabergs Natur var intresserade, utan fotografering vid badplatsen förbjöds.

Även andra fotografer var förstås intresserade. Enligt uppgift erbjöd sig t.ex. fotografateljén Art Studio från Åbo i ett brev från 1912 att betala 1 200 kronor för ensamrätt för fotografering och försäljning av vykort från Kullen och omnejd (Påhlsson et al., s. 19).

Trots att Lundh uppenbarligen hade någon sorts ensamrätt för fotografier av badande vid Ransvik verkade även andra fotografer där (och på andra platser i västra Kullaberg). Det finns till exempel fotografier av badande från början av 1910-talet tagna av Thure Kronholm (Magnusson & Täckström, 2016, s. 218) och vykort därifrån signerade Lundhs konkurrent Arthur Rube. Även till exempel Zander Karlsson fotograferade badande vid Ransvik i början av 1910-talet då Lundh borde ha haft ensamrätt (Magnusson & Täckström, 2017, s. 75–79).

Det verkar också sannolikt att Lundh i alla fall i praktiken hade någon sorts ensamrätt för gruppfotografier vid vissa av Mölles hotell. Vad gäller t.ex. fotovykort av anländande resenärer vid Mölle hamn finns däremot motsvarande fotovykort från Arthur Rube.

Sammanfattningsvis behövs mer detaljerade studier om hur avtalen mellan Lundh och Gyllenstierna såg ut och hur de efterlevdes i praktiken. En möjlighet är att Lundh i andra hand sålde vidare fotografirättigheterna vid Ransvik.

I en skrift från AB Kullabergs Natur från 1915 framgår att det då fanns en ”ensamrätt” för Peter P. Lundh och Arthur Rube att fotografera yrkesmässigt på berget. Vid denna tid var som sagt fotografering av badande förbjuden.

Ateljén i Arild öppnar 1907

Så småningom utökade Lundh även med en ateljé på Stora vägen i Arild, som öppnade 1907. Vykort på vilka förlaget anges som ”Kungl. Hoffoto. P. Lundh Höganäs N, Mölle & Arildsläge” eller liknande texter kan därmed dateras till efter 1907.

Ateljén låg praktiskt belägen bredvid Fru Troedssons (nuvarande Strand Hotell) och nära Hotell Arild (nuvarande Rusthållargården).

Nedan ses ateljén på ett fotovykort. Förutom vykort såldes alpstavar, kartor m.m. På affärens tak serverades kaffe. Peter Lundhs son Astor Lundh (f. 1894) skötte verksamheten under flera år. Huset finns kvar och används i dag som konstgalleri (Galleri Fredland).

Lundh angav i reklam att utsikten från taket var den bästa över Arild (och säkert omkringgivande sevärdheter som Skälderviken och Hallands väderö). På vykortet nedan syns utsikten mot Arild.

På vykortet nedan syns en vy från ateljéns tak om man blickade österut. Det andra huset till höger är nuvarande Strand hotell. På skylten utanför står det ”Fru Troedssons pensionat Hotel Arild”.

Litteratur som använts i detta inlägg

Det vackra huset i Möllebergsbacken: om 150 år av turism vid Kullabergs fot (Magnusson, 2009). Innehåller ett särskilt avsnitt om Lundh.

150 personer från när och fjärran som satt avtryck i byn, Människor i Mölle del 1 (Magnusson & Täckström, 2016).

När synden kom till Mölle, Människor i Mölle del 2 (Magnusson & Täckström, 2017). Innehåller ett omfattande särskilt avsnitt om Lundh.

Resan till Paradiset, Människor i Mölle del 3 (Magnusson & Täckström, 2019).

De ovanstående böckerna av Erik Magnusson och Frederic Täckström innehåller, utöver de artiklar som använts för detta inlägg, också en oerhörd mängd fotografier från Lundh och rekommenderas starkt.

Kongl. hoffotograf Peter P. Lundh: det bästa ljus och nutidens bästa instrumenter (Caroline Ranby, 2013). Ett stort tips för den som vill veta mer om Lundh är denna fantastiska bok. Boken innehåller många fina fotografier och mycket information om Lundh. En fördel är att fotografierna är tagna direkt från Lundhs glasplåtar på Höganäs museum vilket gör att skärpan i bilderna är mycket hög. Författaren har också lagt ner mycket möda på att identifiera hus och personer.

I boken Vad gjorde farfar i Mölle? (Olsheden & Olson, 1967) finns en liten biografi om Lundh. Bokens stora behållning är en mängd av Lundhs fotografier från glasplåtarna på Höganäs museum. Liksom i Ranbys bok är skärpan i bilderna fantastisk. Boken har dock en nackdel i att det i stor utsträckning saknas information om vad eller vem som ses på fotografierna.

Män i baddräkt – en kroppslig kulturhistoria (Larsson, 2011). Innehåller mycket intressant information om badmode i början av 1900-talet i bl.a. Mölle.

Henrik Ranby har skrivit om gemensamhetsbadet i Ransvik i artikeln I ”skön endräkt”? Gemensamhetsbadet i Mölle mellan paradis och pandemonium 1905–1925″ i tidskriften RIG 2016:4 (Henrik Ranby, 2017).

I boken Åkdon, blick och landskap: om relationer mellan kommunikationer, kulturmiljö och landskapssyn med huvudexempel från Kullahalvön, Skåne  (Henrik Ranby, 2020) finns ovärderlig information om historiska kommunikationer i Kullabygden.

AB Kullabergs natur 1914-1999: förvaltning, forskning, naturvård och turism (Påhlsson et al, 2014).

I boken Bland sjöfolk, fiskare och badgäster – liv och öden i Arild under nittonhundratalet (2018) finns information om Lundhs ateljé i Arild.